Akutsjuk och Mammsen kommer

Haha, kan inte annat än skratta åt det, känns som att det är bättre än att ge upp. Blev akutsjuk idag igen, man ska inte ropa hej!. Missade två föreläsningar eftersom jag försov mig så nu fattar jag ingenting. Enda anledningen till att jag pallrade mig iväg till skolan runt 12 ändå var för att det är obligatorisk närvaro på labbarna (trots att jag visste att vi bara skulle räkna bakteriekolonier på agarplattor), första gången som dom inte ropar upp närvaro är givetvis den dagen jag är där helt i onödan.! Nice. När jag väntade på bussen var ju 10^6% säker på att jag skulle börja spy och svimma samtidigt men jag klarade mig. Fina Elin och Petra hade ringt runt till folk i Uppsala för att höra om skjuts till mig (eftersom dom vet att jag nu är själv i Morgongåva och jag ALLTID hör av mig om det skulle vara någonting). Robin är i Irland btw, meeen det var så fruktansvärt gulligt! För när jag ringde så skulle precis Elins släkting hämta Elin så att dom skulle leta efter mig. <3 Sånt värmer! Somnade så fort jag kom hem , runt 14.00 och sov till 18.00 också vips så var akutsjuken borta, så gott som iallafall. Nu ska jag försöka äta något för det har jag inte orkat på hela dagen så kanske jag mår ännu bättre sen. Sen måste jag gå igenom vad jag missat på dagens föreläsning. 
Imorgon kommer mamma så detta kommer verkligen bli en bra helg, trots att Guzzi inte är hemma. 
Eftersom jag inte kommer vara så duktig och plugga nu i helgen så får jag visa er en bild på mig,petra och elin från förra helgen när vi satt hela lördagen och skrev labbrapport, det är duktigt det ;)) 
 

Underkänt på nästa tenta

I den gigantiska tentamenslokalen satt jag och kollade mer på min tenta, varannan fråga ifylld, varannan blank. De frågor som det stod någonting under kunde egentligen vara lika tomma. Ekande tystnad. Under de senaste 2 timmarna hade jag suttit och stirrat ner i tentamenspappren, och försökt att minnas. Total blackout. Under den senaste tiden har jag trott att mina fysiska symptom mer och mer började lugna ner sig. Jag hade fel. 
Jag berättade om black-outen för en tio år äldre version av mig och hon sa: ååh, nej! Har du också börjat få tenta-blackouter? Uppenbarligen så har jag det. Efter cirka 2,5 h av eko i mitt huvud så bestämde jag mig för att lämna in. Då öste ångesten ner över mig, som om någon skulle hälla en hink iskallt vatten över mig. Obehag, rädsla för att misslyckas, ångest. En vän var död sen dagen innan, jag var utkastad ur lägenheten, ovetskapen om de 2 "onormala" månaderna. Tårarna forsade ner över mina kinder och det fanns ingenting jag kunde göra åt det. I den gigantiska tentamenslokalen hördes nu snyftande, snörvlande och gråt och jag kunde inte hålla det inom mig, det gick inte. Cirka 300 ögon stirrade på mig när jag förtvivlat sprang fram och slängde fram min tenta och mitt körkort. "Ojojoj" sa tanten som fyllde i att jag lämnat in. Jag städade snabbt över min bänk och sprang ut ur rummet. Väl ute kippade jag efter andan, och det lät som att jag varit under vattenytan i 2 minuter. Det fanns då inget bättre än att suga i sig något ångestbefriande gång på gång på gång på gång. 
 

Tärnsjö, stress, mys och plugg

Hej! 
Nu verkar det mesta klarna upp, åtminstone så har iallafall bostadssiutations-stressen lagt sig på hyllan för ett tag framöver. Jag och Robin har nämligen fått en finfin 2:a i Tärnsjö på 60 kvm. Tärnsjö ligger tyvärr 6 mil från Uppsala vilket medför en restid för mig på 1&1/2 h per dag - två gånger. Det sköna är att kontraktet är ett förstahandskontrakt och ett tillsvidarekontrakt vilket medför att jag och Robin inte kan bli utkastade på samma sätt som vi blev nu. Det är underbart. Fint område är det och lägenheten är också superfin! Kommer bli fina promenader i Tärnsjö med min älskling och vår vovvsing. 
   Allt lägenhetssökande har gjort så att jag absolut inte kunnat plugga i 120km/h, vilket KAN medföra ett U på tentan som jag skriver i morgon, vilket är synd, eftersom vi nu håller på med en vit kurs som jag är intresserad av. Just nu säger jag detta till alla, och låter relativt lugn när jag berättar det, men jag vet att jag inte skulle ta ett Underkänt med en klackspark, utan att jag skulle bli helt förkrossad och må superdåligt. Men har man den inställningen så kommer allt kännas hopplöst, och det vill jag inte. Så jag försöker intala mig själv att jag kommer klara det, och gör jag inte det så har jag iallafall gjort mitt bästa under rådande förhållanden. Min kropp har inte spökat sig lika mycket , vilket verkligen är skönt för mig! och det kan vara tack vare att jag lagt skolan och plugget lite på hyllan och fokuserat på andra saker som för nu har varit viktigare. En av mina bästa vänner sa till mig att det kanske är värt att det går lite sämre i skolan just nu och att jag försöker ta hand om mig själv och det har jag verkligen lyssnat på. Ett flertal personer har sagt att mina "fysiska" symptom låter som tecken på utbrändhet och tar man inte tag i småsymptomen på direkten så kan det få oanade konsekvenser. Min sömnlöshet har blivit betydligt bättre och mina "akutsjuk"situationer har inte kommit på snart 2 veckor, vilket också är toppen.
   Allt elände varvas med positiva händelser, det senaste är att jag fick Godkänt på den tentan som jag gjorde om zoologi/djur, fick antagligen tillochmed en 4:a, beroende på vad procenten var men om den var samma som på förra tentan så fick jag en 4:a! :') Det gav mig lite ljus i mörkret. Idag, torsdag den 14:de november är jag faktiskt helt ledig från universitetet och det är första dagen sedan unistart för mig! Idag ska bli repetition inför tentan imorgon också ska vi hämta Clea på centralstationen i Uppsala eftersom hon varit i Stockholm från och med när vi åkte till Finland till och med idag. Ska bli skönt att få hem vår lilla råtta. 
   Den 21:a November åker Robin, farhans och brorhans till Dublin i Irland och jag är såå glad för deras skull! Dom ska åka på grabbsemester med öl, pubar och gud vet vad. Och dååå kommer min mammsi hit och antagligen börjar vi redan då att flytta lite saker till vår nya lägenhet. (Hyreskontrakt påskrivs och nycklar fås nästa vecka nämligen). Att få hit mamma kommer vara guld värt efter alla omständigheter, för det är givetvis mamma som jag saknat mest. Vet inte hur många gånger jag suttit på tåget och börjat gråta för att jag saknat henne så fruktansvärt mycket. Den senaste tiden har jag ringt till henne varje dag och om det fortsätter så, så kommer det bli dyrt! xD En trygg mammakram, finns det något bättre? 
Skulle gjort ett kollage av bilderna men ärligt talat så hinner jag inte det, så här får ni lite blandade bilder.
 

VARNAR känsliga läsare! En nattsvart stad

En nattsvart stad - Linda Kjernsmo
Klockan blev precis 18.22 och staden var nattsvart. Bussen vinglade och bromsade in alldeles för hårt, enligt hennes tycke. Men när äntligen 'stora torget' ropades upp i högtalarna kände hon sig ändå ett steg närmare, en bit närmare hem. Hem, skulle hon verkligen åka hem? Eller skulle hon till en avlastningsplats som för tillfället kändes tryggt att kalla ett hem?. Nej. Hem är ju där familjen är och familjen är för närvarande pojkvännen. Det hade varit en lättnad att åka hem till mamma. Käraste, älskade mor. Stegen var tunga och hon kände sig äntligen bekant med sig själv , ångest. Ångest är hanterbart när man vet vad det innebär. Och det var därför hon inte blev orolig, det var ju trots allt hanterbart och hon låg inte orörlig, som förlamad. Den nattsvarta staden pryddes med lampor. Lampor av alla olika sorter. Det var så väldigt fulfint, känslan av skräckblandad förtjusning. Klockan slog 18.30 och tåget väntade , tåget som går mot det jag kallar hem.
 
 
 
 

Finland & kladdkakans dag

Hej bloggen. Uppsala. Max. Stockholm. Finland -  Vi åkte till Finalnd, tillslut, efter alla omständigheter! Petra skrev till mig 1/11 , samma dag som vi skulle åka att det är 21 årsgräns på kryssningarna. Det gjorde att jag blev lite konfunderad över om vi verkligen skulle få komma med överhuvudtaget. Efter ett riktigt bråk med tanten i in-checkningen gav hon oss tillslut hyttbiljetterna också mer eller mindre sprang vi förbi kontrollanterna! Riktigt spännande ;) Amorella heter färjan som vi tog över pölen. Väl på båten var det cirkus en halvitmma på taxfreen men sen var jag så slut att jag stupade i säng, man sover som en gud på båtarna, suuperskönt. Framme i Finland kom Karin och hämtade oss med sin nya fina v70! Petra åkte dock hem till sina nära och kära. Hos Karin blev det mest bus och lek med världens finaste tjej - Loa Aurora Linnéa!  Lillfisen hade gått upp supertidigt för att moster Linda och Robin var påväg. På kvällen åkte vi till Princessan av Guana och festade hemma hos henne. Nu läste ni antagligen meningen två gånger, men det är faktiskt sant! Vi festade hos en äkta princessa! Irene heter hon och är verkligen supertrevlig. Klart att det var lite högre standard på saker och ting och faktumet att man skulle prata "proper" engelska gjorde det hela mycket svårare. Haha, efter ett par champagneglas så var det dock inget problem. Anledningen till att vi var hos princessan är för att hon är gift med en kille som heter Harri som spelar i Karins band Divine Punch. However, vi festade, åt middag och badade rökbastu och badtunna superkuul! Sen fick vi sova i princessan och Harris gäststuga som också var jättemysig. 
Det jobbigaste med att träffa alla är att man måste säga hejdå, det hugger så fruktansvärt i hjärtat och Loa hade varit jätteledsen när Karin kom hem utan moster Linda när hon lämnat av oss vid färjan på söndan. 
Den 7/11 var det KLADDKAKANS dag och Robins favoritbakelse, av alla i hela världen är just kladdkaka så det passade bra då eftersom han jobbade till 19.00 på kvällen, så då fick han middag och efterrätt när han kom hem :D se sista bilden, ;) 
 
 
RSS 2.0