I'm back

Ovanstående bild gjorde jag på alla hjärtans dag till mina älskade vänner och familj ;3
Eftersom en bild säger mer än tusen ord tänkte jag sammanfatta tiden med bilden ovan.. Det har i vanlig ordning hänt en hel del men jag tänkte egentligen inte säga så mycket om det. Jag&kärleken firade alla <3-dag genom att äta god mat (thai-mat som vi fick gratis av ica, mkt god), baka lite chokladbollar och göra fruktsallad. Världens gulligaste svärmor skickade oss ett brev med chokladhjärtan vilket såklart uppskattades väldigt mycket. Clea fick lammkorv så hon var också nöjd. I övrigt läser jag jätteavancerad kemi nu, vilket förklarar min frånvaro av bloggandet. Vardagen flyter på ganska bra, förutom en dag förra veckan när kroppen sa ifrån igen. Den anser nog att jag stressar för mycket precis som innan min värmlandsvisit över jul. Tråkigt att det ska komma tillbaka när jag trott att det var över. Jag vet vad jag gör för fel och har bestämt mig för att skärpa mig igen, lugna ner mig och lyssna på vad min kropp har att säga. Vet så väl att jag hellre kuggar en tenta än att gå in i väggen..... Känslorna flödade så jag kladdade ner en text på mobilen när jag åkte stadsbussarna för någon dag sedan. Ni måste såklart inte läsa vidare men det var så det kändes och jag tänker därför ändå ta med det:
 
Ibland känner jag mig alldeles för liten. Och undrar om jag verkligen gjorde rätt val att flytta 40 mil från min trygghet. Ibland känns det som att jag egentligen borde flytta tillbaka, och börja om. För vissa dagar blir det bara för mycket för mig. Ibland önskar jag att jag idag kan berätta för mig själv i dåtid hur saker och ting kommer vara. En sak är som kanske egentligen är självklart men som jag aldrig tänkte på att jag blivit sjuk så ofta. Varför då? Jo för mitt lilla immunförsvar är ju inte van så stora påfrestningar som man utsätts för i en storstad. Ja ibland frågar jag mig själv vad jag gör i Sveriges fjärde största stad, om jag går rätt program, vad jag vill göra sen, och hur jag vill att min framtid ser ut. Vissa dagar vill jag vara så liten och ha så mycket tid till att spendera på sådana roliga saker, kreativa saker, måla,läsa en bok,pyssla, göra smycken, sjunga i ett band, osv. För tiden räcker inte till. Jag börjar förstå hur mycket och viktigt det är att ta hand om mig själv, ta hand om på ett sätt som under min gymnasietid aldrig fanns på tal. Att bara släppa allt, utan att egentligen vilja det. Höra ens inre skrika att man måste plugga, plugga, sova och plugga men att trotsa detta och lägga sig under en filt och bara kolla på tv i famnen på min pojkvän. DET ställs jag inför minst ett par gånger i veckan och jag vet att det hjälper. Ja det hjälper mig bort från stressen, bort från ångesten och det hjälper mig att andas när luftrören är täta. 


Kommentarer
Mia

Kämpa på min vän, jag tycker du är GRYM! Överlägset den modigaste av oss alla. Kram <3

Svar: Jag kämpar på! Tack Mia för de fina orden, det värmer verkligen! Kraam <3
Linda Sofia Kjernsmo

2014-02-23 @ 22:13:14
URL: http://www.miaandersson.blogg.se
Louise

Håller helt med Mia! Bamsekramar till dig. <3

Svar: Tack min LouisiLii, Kraamiss <3
Linda Sofia Kjernsmo

2014-02-25 @ 14:32:15
URL: http://www.nattstad.se/louisekvarnlof


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0