min version av HONOM.

Han kanske var helt totalt sjuk, eller en ängel. Det vet jag inte och det är väl en fråga som jag aldrig kommer få svar på. Eller jo, om jag bestämmer ett svar som jag vill tro på. Och jag har nog redan bestämt att han är och var en god människa. Bara för att det känns bra, i hjärtat. Källa efter källa berättade hjältedåd som han utförde. Saker som man inte riktigt kan förstå, om man inte ner lyckan i de berättande personernas ögon. Jo, för dom berättar verkligen med passion och glädje i rösten. Han räddade min pappas liv, sa min bästa vän en gång till mig. Världen var allt liten tänkte jag. Patienterna grät när han avgick, berättade en annan. Han var så duktig så att han var känd inom både den Norska och Svenska sjukvården. Tack vare honom räddade Torsby sjukhus liv varje dag. Han var specialist hjärtläkare. Inmatad med stolthet som jag ändå gav mig själv friheten att känna fick jag sen höra den mörka, svarta versionen som gjorde mig rädd. Rädd för att åka dit, rädd för sanningen, rädd för honom. Jag fick berättat för mig hur han utgjorde Iq-test, för att välja ut mamman till sina barn. Hon var tvungen att ha ett högt IQ, för han skulle ha smarta barn. När de två barnen föddes, visade sig det att de hade högre iq än honom själv och det var han stolt över. Han hade lyckats. Han fick sina barn, med höga Iq-värden. Det svåraste treåriga gymnasieprogrammet avslutades av den första dottern och tio år senare även av den andra. Vad kunde ha gått fel? Enda anledningen till att döttrarna skapades var för att föra sina evigt perfekta gener vidare. Hans egna liv förstördes utanför kinaresturangen i min hemby när han blev nedslagen och rånad en kväll i september 1999. Mamman fick ibland, vissa lördagskvällar stå och skydda sina barn när han hade supit, och stod då med armarna utfällda för att gömma döttrarna bakom sig när han, med vinflaskan i handen skrikandes och gormandes gick mot mamman för att starta ett bråk.

   Inmatad som jag blivit med fruktansvärt manipulerad information så vill jag bara säga att jag är ledsen över att aldrig själv fått skapat mig en inblick i denna människa, men jag har iallafall bestämt mig för att han är och var en god människa, kanske inte en ängel, men inte heller en djävul. Han är en person som jag aldrig lärde känna men som jag ändå älskar ändå. Älskar för att jag måste, eller älskar för att det är inprogramerat i människan.

 

Måste vara ett fruktansvärt flummigt inlägg för de som inte har en aning om vad jag babblade om. Men för de personer som vet en del om mig, borde det inte ens vara en gåta. 

 



Kommentarer
Louise

<3

Svar: <3
Linda Sofia Kjernsmo

2014-01-12 @ 12:09:11
URL: http://www.nattstad.se/louisekvarnlof
Mia

Linda! Så mycket fint jag hört om honom, och så ont det gör i mig att det slutade som det gjorde. Varje gång så tänker jag på vilket öde det var och hur orättvist det blev. Att rädda så många men att ingen fanns där som kunde rädda honom. Jag är säker på att han var en mycket mycket fin person. Men han var inte mer en månniska, trots att han var en hjälte för många. Alla har vi våra problem, alla gör vi misstag. Men att många människor idag lever tack vare honom, bland annat en av dom finaste jag vet, nämligen du, det kan ingen ta ifrån honom. Och inte dig heller. Kram <3

Svar: Va fint skrivet! Blev alldeles tårögd, Tack Mia! Känns bara så fruktansvärt konstigt att inte känna honom, och ibland, bara ibland kommer det över mig. Tack igen, betyder mycket att få höra <3
Linda Sofia Kjernsmo

2014-01-13 @ 00:40:06
Memmie

Jag vet inte vem det är du pratar om men det var väldigt fint, och klokt, skrivet.

Svar: Tack Memmie, det värmer.
Linda Sofia Kjernsmo

2014-01-18 @ 21:32:27
URL: http://kawokaw.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0