Framtida herrfrisör?

Framtida herrfrisör? - Jag fick nyss ett sms från en kompis som frågade om jag kunde klippa honom. Det måste ju ligga något i att jag faktiskt fått så många förfrågningar av just killar som vill att jag ska vara deras frisör. Hittills har jag bara vågat klippa Robin och Crille men fler förfrågningar har ramlat in och det känns faktiskt riktigt roligt. Att så många är nöjda med mina prestationer (Robin i tre år) + Crille en och en halv gång att dom aktivt börjar be mig att klippa dom. Superroligt =) Jag tar det som en komplimang.
I övrigt händer inte så mycket nytt, jag är rädd att jag fått migrän (som sjukdom då), vilket också ska vara ärftligt och både syrran och mamma har det och fick det i min ålder. Inte kul, man blir ju så låst när migränen kommer så att man varken orkar se eller höra någonting. Ska prova diklorfenakalium, vilket verkar vara det som biter bäst på min släkt. Håller på med min andra revidering på min rewiev, inte överdrivet mycket men pyssel finns gott och väl. Beger mig förmodligen snart till värmland (lots of love!), måste bl.a byta däck på bilen. Trivs bra i min nya lya, det är så mysigt här och jag gillar verkligen att det är trångt! Det känns inte lika ensamt då.. :) Fått reda på att jag även är mer än halft behörig efter mina tre kandidatår till gymnasielärare inom både kemi och biologi, häftigt. Så om orken börjar tryta har jag bara någon kurs kemi kvar samt pedagogik, didaktik och metodik sen är jag klar gymnasielärare (givetvis ännu mindre till högstadielärare men den åldersgruppen skulle jag förmodligen aldrig orka med, haha). Nu ska jag fortsätta med min revidering. Puss :*
 

It's all about Murphy's law

Kära Murphy, du sätter ord på verkligheten, du ger mig en förklaring till saker och ting <3
Det har varit en delvis rolig dag, var med Petra hem efter uni och vi hade det supermysigt med té och godis och massamassa prat :3 skrällen ligger ju i att jag efter ett tag får en fruktansvärd huvudvärk att jag tillslut måste åka hem. Eller ja, åkte till Östervåla där min bil stod eftersom min väckarklocka inte ringde i morse så jag var tvungen att vrålköra dit för att hinna med bussen till Uppis. Drömde stressdrömmar inatt och fick huvudvärk idag, blir lite orolig och tillåter mig själv till att mjukstarta nya kursen Fysiologi så att jag inte blir "akutsjuk" igen. 
Var och hälsade på mormor och Peter i söndags, jättemysigt! 
 
 
 
 

Senaste nytt

(Varning för halvvägs depp-inlägg, läs ej vidare om du inte vill!)
Jag fyllde år den 17:de oktober... 20 år blev jag. klev upp 05:00, fick en kaffekopp av Robin, åkte till Uni, åkte hem och flyttade till ettan Konstant från min anländning (med undantag av ett par minuter på systemet) ända till 20:00. Hade ju varit trevligt om man fredagen man fyller 20 skulle fått njuta av kvällen åtminstone när man burit saker så att hela kroppen skakade? Men nej, då skulle revideringen in senast 23:59 så det var bara att revidera på! Klockan 23:17 skickade jag in min reviderade version av uppsatsen och resterande 43 minuter av min födelsedag hade jag då tillfälle att fira eller ja, fira så gott det går under rådande omständigheter. Snällaste Robin hade iallafall hällt upp chips också fick jag mig en utav dom cidrarna som jag själv hade köpt på systemet. Ska erkänna, det var långt från världens bästa födelsedag, den var helt ärligt ganska värdelös. Men jag är iallafall glad att Robin hjälpte mig med flytten, det var ju faktiskt den bästa födelsedagspresenten trots att jag själv också slet som ett jäkla djur. Hade träningsvärk i tre dagar efter flytten. Visst var det spännande att vara inne på systemet men kärringen i kassan kollade ju inte ens på mitt leg -.-'' Den glädjen hade jag väl åtminstone varit värd på min födelsedag?
   En annan sak som hände var att jag råkade säga något till Robin i pluralform, något i stil med "men vad gör ni?" eller något, varvid Robin brast ut i skratt och bara: haha, ja för vi är så många här, lät som att vi var ett stort gäng som var här haha. Han kom på sig själv att det faktiskt var min 20årsdag och att INGEN var där för att fira mig utan endast han som var där för flytthjälpen. När han kom på det såg han mig rakt i ögonen och bad om ursäkt, "tänkte inte på att det var din födelsedag, fy va ledsamt, förlåt igen!", och då brast det för mig. Orkade inte mer, blev så totalt sönderhackad och brast ut i gråt. Usch :( 
   Dagen därefter gällde det att hänga upp tavlor och hyllor - vilket inte var det enklaste helt själv. Vidare så har jag mått för psykiskt dåligt för att ta tag i plugget, för att ens klara av att laga mat. Större detaljer hade jag inte tänkt att gå in på, men har verkligen låst in mig i min lägenhet, dragit ner persiennerna och totalt låst in mig själv. Har inte varit utanför lägenheten på tre dagar, har inte ätit något på tre dagar mer än ett nudelpaket och sovit alldeles för dåligt. Läskigt men hela psyket stängdes av och jag tror att jag behövde mina tre dagar för att överhuvudtaget komma på fötter igen. Ska medge att jag nu, från och med idag har börjat se ljuset igen. Skrev en tenta idag som jag inte har pluggat mer än max 5 timmar inför så det är ganska uppenbart underkänt på den. Trodde ju iofs att jag verkligen skulle kugga förra tentan också för då var det också galet mycket i livet (lite för mycket för att man ska klara av universitet parallellt med det) men den klarade jag PRECIS PÅ POÄNGEN! Men om jag kuggar nästa tenta nu så känner jag att det får jag ta tag i sen om jag faktiskt orkar ställa mig upp på benen igen. Idag drog jag upp persiennen tillbaka, jag åkte till Uni, bröt ihop i tentamenslokalen Men... det viktigaste av allt - jag skrev tentan och gjorde så gott jag kunde och nu är det bära eller brista. När jag kom hem var Robin hemma och skulle hämta sina saker. För första dagen på dessa löpande tre dagar som gått så har jag faktiskt känt hunger igen, kände ett behov av att ta hand om varandra. Så jag lagade tacos åt oss och vi kollade faktiskt på Tv tillsammans :) (vilket kanske inte låter så jättestort men för mitt nya mig, det bleka monstret med svarta stora påsar under ögonen och konstant fett ruffsigt hår så var det ett stort framsteg att jag ens kom upp ur sängen imorse!). Igår (kvällen innan tentan) drack jag rödvin, vilket några av er kanske märkte... ber om ursäkt för det. Är verkligen inte mig själv i nuläget men jag hoppas att det här är vändningen nu!.
   Jag ska även erkänna att jag är fruktansvärt förbannad och besviken på vissa personer. Minst tre av mina vänner har svikit mig så fruktansvärt illa och jag vill bara säga att min åsikt är att en äkta vän förstår man även i hennes svåraste, hårdaste tider i livet och beter hon sig dumt så sväljer man det och inser att man själv inte är en ängel heller, lär er livets stora gåta: älska, glömma och FÖRLÅTA. Och ni har även vänt mig ryggen när jag som mest har behövt er, det visar verkligen att jag blivit lurad, ni är inga äkta vänner Helt enkelt. Ni som valt att bara stirra er blinda på ena sidan av myntet, och lyssnat på en version av kråksången, ni har begått ett stort misstag. Har förlorat så fruktansvärt många i det här och hade ni varit som jag trott, mina äkta vänner så hade ni stannat kvar och lyssnat på Min version. Tack nu har jag skällt ut er (hoppas ni vet vilka ni är) och jag hoppas verkligen att ni kommer be mig om ödmjukaste förlåtelse, för mer skit tar jag verkligen inte. 
Och ni som finns där, mina älskade äkta vänner, ni vet också vilka ni är och ni är verkligen bara bäst! FELMC<3
Här är lite bilder från senaste, längst upp i mitten är bild från en zebrafiskembryolaboration där vi kollade på olika cellcykelfaser. 

Genom blod, svett och tårar men nu är den klaaaar!

Har läst artiklar och reviews så att ögonen blöder, jag har skrivit så att tangenterna glöder. Jag har hjärntvättats med kalciumjoner och transmittosubstanser, jag har börjat tänka på engelska! MEN NU JÄDRAR ÄR MIN REVIEW INLÄMNAD! Och det är t.o.m 20 minuter kvar innan sluttiden. Ska revidera den 2 gånger innan den skickas in för eventuellt godkännande, men nu ligger den i mina opponenters händer och inte längre som en ångestbomb i min dator! Fy i satan va skönt. Och NU kom jag även på att jag fyller år på Fredag! iiiidgh, 20 :) måste väl vara bästa åldern? Kommer flytta förmodligen hela dagen, men jag har en present att öppna , av mamma ^^ 
Nej, sjuk känsla! Långt ifrån den längsta uppsatsen jag skrivit, men lugnt den jag arbetat mest med. Helt galet, känner mig som värsta forskaren. Har mer eller mindre bott inne på databasen "web of science" och bara namnet är ju lite coolt. I natt ska jag sova som satan, sju kvart i timmen som mamma brukar säga. GÖTT MOS!

THAT's in the computer of a biologist.

 
 

Nä! Nu går jag hem...

Alltså nu ger jag snart upp! Kom hem från plugget idag och tänkte att ja nu jädrar blir det PLUGG, tvätt, mat och bad för hela slanten. Hinner äta också knackar det på dörren, det är min fastighetsskötare som vill att jag ska bli med och kolla på en etta (eftersom jag sökt en etta och visste att dom skulle behöva in i min lägenhet och pyssla med rören). DOCK kom det aldrig på tal om NÄR!? Ettan var mysig och passar bra till mig, har lite för mycket möbler men dom skulle fixa förråd sa dom, en 27kvm för en hyra på otroliga 1939:-/månaden, perfekt! (men då tillkommer såklart el och bredband), men iallfall. Rena kapet, blir jättebra någongång i framtiden tänkte jag, när allt lugnat ner sig lite... Sen kom den lilla hållhaken, att gubbarna som pysslar med rören vill ha tillgång till min nuvarande lägenhet snarast. Hur snart är snart undrade jag såklart då!? (eftersom jag har sjukt mycket tentaplugg + rewievartikeln som jag ska skriva!), då sa han att ja... idag behöver vi ju inte in i den egentligen men så snart som möjligt. AREUKIDDINGME? Det kommer gå så totalt åt skogen allting nu känner jag, enda ordentliga tiden jag skulle få till uppsatsskrivandet skulle vara nu till helgen, men vad kommer jag behöva göra hela helgen? JO FLYTTA! och givetvis har jag inte börjat packa ner saker i flyttkartonger än, jag har ju nyss kommit hem! gosh, blir bara så apmycket på en gång. Det blir förövrigt bara ett par hundra meter från min nuvarande lägenhet, vilket såklart inte är så mycket men jag har ju som tidigare nämt sjukt mycket möbler... :/ böhö!
Ge mig ett par ton med TID så skulle det mesta lösa sig. 

Oleby, torsby, stöpa...Tärnsjö

Det går sakta men säkert. Mina underbara dagar i värmland börjar närma sig sitt slut och jag har iallafall pö om pö tagit mig frammåt, till Stöpa hittills! Bara 35 mil kvar..... I torsby fick jag mig både kaffe och frukost av mina fina vänner Elinore, Crille och Björn :') Hos mamma nu i stöpa fick jag en presentpåse (som såklart inte får öppnas förens den 17:de oktober!) och nu insisterade Christer på att jag skulle stanna kvar på middag, så jag får nog ta och göra det ^^ Har egentligen inge problem med att köra i mörker heller, så det får bli några timmars försök till plugg innan det blir mat och de sista hejdåkramarna. Ibland har jag mina funderingar kring höstångesten, för det verkar vara så att antingen mår folk jättebra på hösten på grund av färgerna, höstlukten, luften och allt där emellan. Vissa av oss, är däremot helt tvärtom och jag förstår inte denna skillnad! För trots att jag äter d-vitaminer, åker till värmland (<3) och blir ompysslad av mamma så är det ändå en klump i magen varje höst. Jag känner mig alltid så ensam, liten och bortglömd. Det är svårt med Uni, svårt att koncentrera mig på vad jag faktiskt ska göra - plugga! Och mellan varven blir jag sådär "akutsjuk" igen, precis som förra hösten. Jag är självklart rädd, rädd för att det ska gå för långt åt antingen det ena eller det andra hållet. Så jag försöker verkligen att hitta en balans. Men det är svårt. Blev halft akutsjuk i oleby för några dagar sedan, måste nästan ha varit fredan. Då bestämde jag mig för att lägga undan skolarbetet i ett par dagar. Pluggade inte för det kändes sådär som det gjorde förra hösten. Två dagar tillät jag migsjälv nästan helt uppehåll av skolarbete och när jag väl började dagen därpå så fungerade det jättebra. Som att jag ville övertala mig själv att jag faktiskt kan plugga, även fast jag är på hemmaplan. Kroppen har protesterat igen, på det sätt som den kan visa att det är för mycket. Jag får helt enkelt försöka tänka på mig själv, försöka att ta det lite lugnt. Men vad är "lite lugnt?", självklart är jag rädd att det ska drabba skolan och att jag ska framstås som lat, obrydd och som att jag skiter i mina studier. Martyrmaster, here she goes again ;)! Men tack bloggen för att du finns! 
 
 

-6 kg och längre hår!

Mitt hår har börjat friskna till ordentligt och det är nästan så att det kan få kallas långt nu till och med! Whihoo, 6 kg har jag gått ner och jag inbillar mig faktiskt att det kanske syns också. Känns så jäkla bra! :) 
 

Första unimånaden år två , check!

Ja oj va tiden går fort, det har ju nu redan gått en månad på uni, med en skriven tenta, en påbörjad uppsats, massa artikelläsning också har jag faktiskt hunnit med Finland däremellan också. Men satan vad jag redan saknar värmland, men om inget drastiskt händer så tar jag faktiskt mitt pick och pack efter skolan på fredag och drar mig mot käraste älskade värmland! 
 
https://www.youtube.com/watch?v=P7UfTII2OME 
;) 
RSS 2.0