Senaste nytt

(Varning för halvvägs depp-inlägg, läs ej vidare om du inte vill!)
Jag fyllde år den 17:de oktober... 20 år blev jag. klev upp 05:00, fick en kaffekopp av Robin, åkte till Uni, åkte hem och flyttade till ettan Konstant från min anländning (med undantag av ett par minuter på systemet) ända till 20:00. Hade ju varit trevligt om man fredagen man fyller 20 skulle fått njuta av kvällen åtminstone när man burit saker så att hela kroppen skakade? Men nej, då skulle revideringen in senast 23:59 så det var bara att revidera på! Klockan 23:17 skickade jag in min reviderade version av uppsatsen och resterande 43 minuter av min födelsedag hade jag då tillfälle att fira eller ja, fira så gott det går under rådande omständigheter. Snällaste Robin hade iallafall hällt upp chips också fick jag mig en utav dom cidrarna som jag själv hade köpt på systemet. Ska erkänna, det var långt från världens bästa födelsedag, den var helt ärligt ganska värdelös. Men jag är iallafall glad att Robin hjälpte mig med flytten, det var ju faktiskt den bästa födelsedagspresenten trots att jag själv också slet som ett jäkla djur. Hade träningsvärk i tre dagar efter flytten. Visst var det spännande att vara inne på systemet men kärringen i kassan kollade ju inte ens på mitt leg -.-'' Den glädjen hade jag väl åtminstone varit värd på min födelsedag?
   En annan sak som hände var att jag råkade säga något till Robin i pluralform, något i stil med "men vad gör ni?" eller något, varvid Robin brast ut i skratt och bara: haha, ja för vi är så många här, lät som att vi var ett stort gäng som var här haha. Han kom på sig själv att det faktiskt var min 20årsdag och att INGEN var där för att fira mig utan endast han som var där för flytthjälpen. När han kom på det såg han mig rakt i ögonen och bad om ursäkt, "tänkte inte på att det var din födelsedag, fy va ledsamt, förlåt igen!", och då brast det för mig. Orkade inte mer, blev så totalt sönderhackad och brast ut i gråt. Usch :( 
   Dagen därefter gällde det att hänga upp tavlor och hyllor - vilket inte var det enklaste helt själv. Vidare så har jag mått för psykiskt dåligt för att ta tag i plugget, för att ens klara av att laga mat. Större detaljer hade jag inte tänkt att gå in på, men har verkligen låst in mig i min lägenhet, dragit ner persiennerna och totalt låst in mig själv. Har inte varit utanför lägenheten på tre dagar, har inte ätit något på tre dagar mer än ett nudelpaket och sovit alldeles för dåligt. Läskigt men hela psyket stängdes av och jag tror att jag behövde mina tre dagar för att överhuvudtaget komma på fötter igen. Ska medge att jag nu, från och med idag har börjat se ljuset igen. Skrev en tenta idag som jag inte har pluggat mer än max 5 timmar inför så det är ganska uppenbart underkänt på den. Trodde ju iofs att jag verkligen skulle kugga förra tentan också för då var det också galet mycket i livet (lite för mycket för att man ska klara av universitet parallellt med det) men den klarade jag PRECIS PÅ POÄNGEN! Men om jag kuggar nästa tenta nu så känner jag att det får jag ta tag i sen om jag faktiskt orkar ställa mig upp på benen igen. Idag drog jag upp persiennen tillbaka, jag åkte till Uni, bröt ihop i tentamenslokalen Men... det viktigaste av allt - jag skrev tentan och gjorde så gott jag kunde och nu är det bära eller brista. När jag kom hem var Robin hemma och skulle hämta sina saker. För första dagen på dessa löpande tre dagar som gått så har jag faktiskt känt hunger igen, kände ett behov av att ta hand om varandra. Så jag lagade tacos åt oss och vi kollade faktiskt på Tv tillsammans :) (vilket kanske inte låter så jättestort men för mitt nya mig, det bleka monstret med svarta stora påsar under ögonen och konstant fett ruffsigt hår så var det ett stort framsteg att jag ens kom upp ur sängen imorse!). Igår (kvällen innan tentan) drack jag rödvin, vilket några av er kanske märkte... ber om ursäkt för det. Är verkligen inte mig själv i nuläget men jag hoppas att det här är vändningen nu!.
   Jag ska även erkänna att jag är fruktansvärt förbannad och besviken på vissa personer. Minst tre av mina vänner har svikit mig så fruktansvärt illa och jag vill bara säga att min åsikt är att en äkta vän förstår man även i hennes svåraste, hårdaste tider i livet och beter hon sig dumt så sväljer man det och inser att man själv inte är en ängel heller, lär er livets stora gåta: älska, glömma och FÖRLÅTA. Och ni har även vänt mig ryggen när jag som mest har behövt er, det visar verkligen att jag blivit lurad, ni är inga äkta vänner Helt enkelt. Ni som valt att bara stirra er blinda på ena sidan av myntet, och lyssnat på en version av kråksången, ni har begått ett stort misstag. Har förlorat så fruktansvärt många i det här och hade ni varit som jag trott, mina äkta vänner så hade ni stannat kvar och lyssnat på Min version. Tack nu har jag skällt ut er (hoppas ni vet vilka ni är) och jag hoppas verkligen att ni kommer be mig om ödmjukaste förlåtelse, för mer skit tar jag verkligen inte. 
Och ni som finns där, mina älskade äkta vänner, ni vet också vilka ni är och ni är verkligen bara bäst! FELMC<3
Här är lite bilder från senaste, längst upp i mitten är bild från en zebrafiskembryolaboration där vi kollade på olika cellcykelfaser. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0