Faster, Västkusten, Göteborg

Nu ni har jä tämle mö å berätt!
Jag har blivit faster! <3 till en liten Thomas, hur söt som helst och fruktansvärt lik brorsan :) Kristian och Benedikte kommer bli fantastiska föräldrar! 
På söndan, (dan innan jag skulle dra) så var Linda väldigt arg och drack lite (läs mycket) för mycket starköl hos Peter på alldeles för lite tid. Kom hem, Spydde, väskan var halvpackad inför västkusten och sen totaldäckade jag. När jag vaknade klockan 04.45 på morgonen var jag fortfarande full, givetvis. Försökte ramla runt och torka upp mina spyor, slänga i det sista i väskan och bege mig mot första bussen. Yes, hann med bussen. Perfekt. Men väl i bussen hittade jag ingen spypåse, så jag spydde. RAKT UT, på golvet i bussen, TRE gånger! Myyyysigt värre. Fy i helvete va illa jag mådde. Som tur var hade jag tryckt i mig lite vatten innan så det var mest vatten som kom ut (hade inte ätit något i vanlig ordning så det var inga klumpar i heller). Det såg ärligt talat bara ut som någon hade hällt vatten över golvet. Och Peter sa dessutom att det inte luktade någonting, Men fatta vilken jävla grejj ändå va? USCH. Den 7 h långa bussresan till västkusten sen var VÄLFÖRSEDD med spypåsar kan jag meddela men då hade det gått över någorlunda iallafall. Låg där och var bakis som ett svin men det var ju självförvållat. Västkusten bjöd på ett lite annorlunda projekt, vilket på ett sätt var synd eftersom vi lagt ner oss som gudar för att få en snygg projektplan, men å andra sidan var det en lärdom då det oftast är så i forskningen att man inte kan genomföra sin plan a. Först hittade vi ingen spigg, sedan dog alla våra plan b- försöksfiskar, Stensnultra och sist men inte minst vägrade plan c-försöksfiskarna Vitlinglyrorna att samarbeta med oss och var alldeles för förskräckta för att kunna lära någonting. Det blev stimpreferens som vi undersökte istället. Det gick ju mycket bättre. Och förutom att jag skakade över hela bilden när jag skulle peka med laserpekaren så gick även redovisningen bra. Summan av mina 10 dagar i Klubban, Fiskebäckskil, Västkusten var iallafall att det var väldigt mysigt och trevligt men även vääldigt intensiva dagar. Vi fick åka finbåt till och från Lysekil, gå in på Havets Hus. Bortsett från förkyldning så mådde jag bra på västkusten, fram till näst sista dagen (vi var klara med projektet, redovisningen osv). Men sista kvällen vid Fiskebäckskil fick jag en migränattack från helvetet och låg inne på rummet och grät/sov om vartannat. Det värsta var att migränmedicinerna inte ens fungerade på det, paracetamolen eller diklofenacen bet inte överhuvudtaget. Mina fantastiska vänner hjälpte mig och när jag vaknade en av gångerna satt världens underbaraste Petra nedanför sängkanten och tog hand om mig. Hämtade jouice (för jag hade inte fått i mig något på hela dagen), och pratade lugnande med mig. Så fint så jag fick tårar i ögonen. Hon satt där, bredvid mig i flera timmar. Världens bästa Hampus hade haft jour med en jaktledargrupp och tagit hand om banorna där, han var klar vid 20.00 på kvällen men när jag berättade hur jag mådde rådde inga tvivel. Han och Rebus hoppade in i bilen och åkte och hämtade mig och Petra följde mig till bilen. Tog dubbeldos av migränmedicin och sedan bar det av. Hampus var den trygga nallebjörnen och sa åt mig att sova en stund, och när jag vaknade (i Göteborg) hade nästan all migrän släppt. Alla var så omtänksamma och tog hand om mig så mycket så jag började nästan gråta bara av det. Herregud, vilka fina människor jag har runt om mig <3 . Vi kom fram någongång mitt i natten, runt 02 kanske och fy vad jag sov. Det var så skönt att komma hem till Lerum och till mina fina pojkar. Dagarna därpå följdes av massa mys (såklart), avkoppling, grill, skogspromenader, bad (iallafall för Rebus del). Sista dagen, söndagen den 31/5 var det ju morsdag, så svärmor Caroline fick blommor också bjöds det på god mat och tårta :'') Ringde såklart min mor också och grattade så gott. Har haft feber lite titt som tätt i Göteborg, hostar upp blodklumpar ibland också, ursäkta fräschheten.. men nu hoppas vi att det är på bättringsvägen på riktigt. Är nu tillbaka i Tärnsjö och days like this känns så surrealistiskt, jag menar.. i morse var jag i Göteborg, sen Stockholm och sen Uppsala, hade en föreläsning och NU är jag hemma lixom. Imorgon och på onsdag ska vi hämta vatten i en sjö och göra massa vattenprover och statistiska analyser på det. På torsdag skall detta redovisas OCH SEN ÄR JAG LEDIG! Fetttt! :''D sååå på fredag får värmland hålla i sig för då kommer jag igen! 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0